Idag var det en av de där härliga
höstdagarna med sol och blå himmel.
Även om det har varit kylslaget och en
temp som är nere vid nollan nattetid så
blir man som jag har sagt tidigare, på så
mycket bättre humör såna här dagar.
En eftermiddag i veckan blev det äntligen
så att jag fixade mina utekrukor. Dock har
jag en hel del sommarblommor som står så
fint ännu så de fick bli kvar. Så tog bara upp
Pelargonerna som oxå stod i full blom men
efter som jag hade hört väderprognoserna att
det skulle bli kallare så var det bättre att rädda
dem innan.... Nu står de längs väggen, lite skydd
mot frosten och får blomma klart där.
I onsdags var det dags för hovslagaren att komma
verka våra hästar. Saeti har den sista tiden blivit
allt sämre i sina ben och vilar mycket. Först trodde
hovslagaren att det var fång men efter som han inte
alls smärtade i sina hovar blev frågetecknen större.
Tempen togs men visade ingen förhöjd temperatur.
Han tyckte dock att han ömmade i bogen o gissningarna
gick åt någon fästingsjuka. Idag kom veterinären ut
och undersökte vår goa pålle. Trots att han inte
visade några smärtor alls när tryck sattes på hovarna
så trodde veterinären endå på att det kunde vara
en lättare form av fång. Det vi hade
spekulerat i dagen innan, trodde dock han inte
alls på. Saeti får endå vara
ute på dagarna och så ställs han in nattetid (det
brukar de inte få när de har fång, hm..). Han
ska inte ligga ute och bli kall dessa nu
allt kyligare nätterna. Det blev (som väntat)
ett dyrt besök på apoteket men nu hoppas vi
i alla fall att Saetikillen ska svara på medicinen.
Vi har dock kommit fram till att han ska inte
gå på någon lång och utdragen behandling som
inte visar några positiva tecken. Då får han hellre
avsluta sitt jordeliv. För hur jobbigt det endå är
och trots att han endast är 19 år så ska han inte gå
här och lida för att vi vill ha honom kvar. En
häst som inte kan ridas, när han inte är äldre
tycker vi inte är ett värdigt hästliv.
Men vi håller tummarna hårt att medicinen ska
hjälpa honom.........
Sena eftermiddagen tillbringar jag o Julia på gymnasie-
mässan på Arenan i Kristianstad. Julia har stora fråge-
tecken vad hon ska välja för linje så det är bara att
suga in så mycket information som möjligt. En kul
överraskning var att vi stötte på en av våra första
valpköpare där. Först dottern i den familjen kände
igen oss medan vi stod, i alla fall jag som ett levande
frågetecken. Kul att träffas så här!
