Valparna växer så det knakar och det är bara lilla
pluttan som tar det lie lugnare med sin viktökning.
Det blir större och större skillnad på dem och det
ser verkligen komiskt ut när den största tjejen
ligger bredvid den allra minsta. Över 300gram skiljer
dem men den lilla är en liten tjej med vilja och
humör.
Ruby-tjejen gosar med mamma Inez
En svart röra..
Lördagens promenad med bästa Naja med
Mollie kunde sluta, ja hemskt...
Vi var i skogen som Naja har en bit i från sig
och hundarna sprang lösa runt oss, (som vanligt).
Vera följer alltid med hack i här på sin
mamma Agnes eller så hänger hon med
kompisen Olle. Vi hade gått en bra bit
in skogen när vi plötsligt upptäckte att Vera
inte fanns i vår närhet. Vi ropade o ropade
hennes namn och försökte få Mollie och Agnes
att spåra henne. Träffade på ett sällskap som satt
i en öppning av skogen och fikade. Trodde kanske
att Vera hade sprungit fram till dessa, sällskaplig
och nyfiken som hon är. Men nej, ingen hade sett
henne. Börja känna paniken växa inne i bröstet och
känns det bättre när man hör trafiken på den stora
riksvägen en bit bort? Usch nej! Inte heller när man
vet att den stora vägen ner till byn där det
sällan är någon bil som håller lagstadgade 50 km.
Jag som aldrig annars kan springa för min värk
småjoggade nu med gråten i halsen. Naja och
jag kom överens om att dela på oss. Jag
bestämde mig för att gå till stigens början och Naja
fortsatte in i skogen med Mollie. Jag och mina hundar
mötte strax på ett par med hund som jag känner
lite grann. De berättade att i ett av husen innan
man kommer fram till skogen, hade Vera. Hon hade
kommit när han låg i trädgårdslandet och rensade.
Åh, vilken lättnad och jag ringde Naja och berättade
att hon kunde vända igen.
Vera skrek när hon såg mig där hon stod bunden
i staketet sidan om husägaren. Åh, så tacksam
jag var att han just var ute när Vera kom på "besök".
Min förklaring till det hela är att när Vera upptäckte
att hon inte hade någon av oss i sin härhet så fick
hon panik och rusade genom skogen på stigen som vi
just hade kommit på. En hund i panik använder troligen
inte nosen för att vädra in dofterna efter sina...
Efter åt gick vi en runda i skogen men nu fick hundarna
gå i koppel och vi plockade lite liljonkonvaljer som
vi hade bestämt tidigare.
Under kvällen var det många tankar på alla tänk om
fall att..... Usch!
Det var i alla fall en trött Vera som sov gott den
kvällen...
