Solig höstdag trots allt!

Idag var det en av de där härliga

höstdagarna med sol och blå himmel.

Även om det har varit kylslaget och en

temp som är nere vid nollan nattetid så 

blir man som jag har sagt tidigare, på så

mycket bättre humör såna här dagar.

En eftermiddag i veckan blev det äntligen

så att jag fixade mina utekrukor. Dock har

jag en hel del sommarblommor som står så 

fint ännu så de fick bli kvar. Så tog bara upp 

Pelargonerna som oxå stod i full blom men 

efter som jag hade hört väderprognoserna att

det skulle bli kallare så var det bättre att rädda

dem innan.... Nu står de längs väggen, lite skydd 

mot frosten och får blomma klart där.

I onsdags var det dags för hovslagaren att komma

verka våra hästar. Saeti har den sista tiden blivit

allt sämre i sina ben och vilar mycket. Först trodde

hovslagaren att det var fång men efter som han inte 

alls smärtade i sina hovar blev frågetecknen större.

Tempen togs men visade ingen förhöjd temperatur.

Han tyckte dock att han ömmade i bogen o gissningarna

gick åt någon fästingsjuka. Idag kom veterinären ut 

och undersökte vår goa pålle. Trots att han inte 

visade några smärtor alls när tryck sattes på hovarna

så trodde veterinären endå på att det kunde vara

en lättare form av fång. Det vi hade 

spekulerat  i dagen innan, trodde dock han inte

 alls på. Saeti får endå vara 

ute på dagarna och så ställs han in nattetid (det 

brukar de inte få när de har fång, hm..). Han 

ska inte ligga ute och bli kall dessa nu

allt kyligare nätterna. Det blev (som väntat)

ett dyrt besök på apoteket men nu hoppas vi

i alla fall att Saetikillen ska svara på medicinen.

Vi har dock kommit fram till att han ska inte

gå på någon lång och utdragen behandling som

inte visar några positiva tecken. Då får han hellre

avsluta sitt jordeliv. För hur jobbigt det endå är

och trots att han endast är 19 år så ska han inte gå

här och lida för att vi vill ha honom kvar. En

häst som inte kan ridas, när han inte är äldre

tycker vi inte är ett värdigt hästliv.

Men vi håller tummarna hårt att medicinen ska

hjälpa honom.........

Sena eftermiddagen tillbringar jag o Julia på gymnasie-

mässan på Arenan i Kristianstad. Julia har stora fråge-

tecken vad hon ska välja för linje så det är bara att 

suga in så mycket information som möjligt. En kul 

överraskning var att vi stötte på en av våra första

valpköpare där. Först dottern i den familjen kände

igen oss medan vi stod, i alla fall jag som ett levande

frågetecken. Kul att träffas så här!