Ja, inte var det många timmar som lilla Kaisa
"var utan någon egen familj". Samtalet från min
väninna gjorde mig väldigt förvånad och glad
när hon hörde av sig och sa att hon var jätte
intresserad. Så till helgen flyttar lilla Lykke
som hon nu kallas för.
De andras flytt gick bara finnemang och
rapporterna från deras familjer är bara bra.
Sånt värmer en uppfödares hjärta av att höra
men oxå att det oftast är så med just rasen.
Just nu håller vi på med planeringarna och för-
beredelserna inför "valpträffen" nästa lördag den
28/7. I dag tog Julia och jag några hundar med oss
och åkte till Bettan där vi ska hålla till på träffen.
Lykke fick då träffa sin matte och natt/dagmatte för
första gången. Där visade hon minsann lite tuffare tag
än vad hon någonsin har visat tidigare för att sen somna
i den nya bärväskan som Marie har inskaffat. En perfekt
väska att vila små trötta valpben i när det vankas rastning
I söndags hämtade vi förresten hem Julia från att då varit
i Falsterbo där hon bla arbetat som funktionär. Meningen
var att storasyster skulle köra för att underlätta för mig
men en plötslig (som oftast kommer som en blixt från klar
himmel) maginfluensa gjorde att vi fick kasta om våra
planeringar. Min gulliga mamma följde med som sällskap
så att jag slapp att tillbringa resan själv (dit då naturligtvis)
i bilen. Denna gången kom jag ihåg att starta gpsen i mobilen
så att vi kom av motorvägen rätt och slapp irra runt som sist.
Då letade vi efter "Oxie-vägskylten" där vi skulle hämta kompisen.
Skylten stod när vi nästan var framme så inte så konstigt att vi
inte den hittade :o( . Samma problem hade vi på vägen från
Falsterbo. Tänk att jag en gång i tiden (hörs som man var
100 år gammal) hade så perfekt lokalsinne vilket nu är så
kasst så att man kan ju bli rädd för sig själv. Tror allt detta
försämring kom i ochmed jag blev "sjuk". Har hört samma
påstående från vänner med samma åkomma. Minne och
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar