Så då var de små 2 veckor

I lördags eftermiddag så kom bästa Naja med Mollie

hit. Innan vi tog promenaden så var det en titt på valparna 

ett måste. Malva vaktar inte längre så mycket men Naja är 

känd för alla mina hundar. Mollie där i mot fick stanna kvar

ute en stund.

Efter promenaden så blev det lite fotografering av mor-dotter,

(kommer lite kort på dem vid en annan uppdatering)

Liza o Mollie alltså. Alltid så svårt att få bra kort på de där

svarta hundarna och vi som tycker de är så lika varandra

blev inte alls så lika när de kom på foto. Lite konstigt!

På dessa bilderna är valparna 12 dagar

Efter middagen i söndags kväll kände jag att jag bara 

behövde röra mig. Så tog 3 hundar med mig som sällskap.

Att gå en promenad utan hundsällskap känns helt fel och 

framför allt jätte tomt. Vi travade på i gott tempo o det är

inte så ofta som  jag kan klara det. Visst kändes det som det

oftast gör i mina skenben (på framsidan av benen) men bet ihop

och travade på. Mina "gamlingar" gillade oxå tempot och Liza 

som vanligt nästan drog mig fram. Hade fruktansvärt ont när jag kom 

hem och inte tala om hur jag kände det  när jag steg upp i morse.

Kunde knappt stå på benen o blåmärke (!!!) på hälarna så att jag

inte kan ha mina innetofflor på (fryser jämnt om fötterna). Är så trött

att när man någon gång känner sig lite bättre och då gör något lite extra, 

som nu gick jag lite fortare än som jag brukar kunna. Ja, då ska man 

lida för det sen efter åt. Jätte tråkigt är det! Sen behöver jag röra på mig

och det känns som det gör lite mer nytta de gånger som man kan ånga på 

lite extra.

I går, söndag så kom min Julia hem från ett 8 dagar långt konfirmationsläger.

Måndagen var sen ledig för henne men resten av veckan så här det träffar

hela dagarna. Tisdagen ska de fotas så mycket vet jag om programmet.

Att man kan sakna sin tonåring som jag har gjort även om det är samma

humör som är tillbaka (fniss). Dock så hade hon så ont i halsen och tydligen

har hon fått samma sak som sin storebror. För idag har hon legat nerbäddad

med forts halsont o feber på sin fridag. Stackarn! Hoppas nu att hon orkar med att

i alla fall vara med på korttagningen under tisdag förmiddagen. 

.

Idag, måndag så blev Malvas småttingar 2 veckor. De

är så helt underbara men att det kan vara en sån stor

skillnad på två bröder fattar jag inte. Att de får tillräckligt 

med mat behöver jag i alla fall inte tveka om. 

I veckan så har ögonen öppnas och genast så blir det mer

än liten personlighet. De är så söta när de plirar med sina

små mörka ögonen men någon längre vaken period finns inte.

Oftast så somnar de nästan med en gång som man tar upp

dem och håller dem i handen. Malva kan verkligen vara stolt

över dem.

Nej, usch vad klockan rusar i väg. Ska försöka ladda upp 

lite bilder sen måste vi släcka ner och hoppas på lite sömn.

 

 

Sov så gott alla o kram på er!