Förväl Mascot

I morse när jag kom ut till hästarna så kom inte Mascot mig till mötes och inget "go´morron" gnäggning som han alltid brukar göra. Befarade det värsta närjag letade reda på honom. Gamle mannen hade lagt sig i halmen i vindförrådet och kunde inte resa sig längre. Din gamla kropp orkade inte längre och vi har väl nästan väntat på denna dagen. Du hade tappat så mycket muskler, du hade blivit så benig gammal men är man 30++ så får man se gammal ut....

Du  var igentligen inte vår häst men Jonna tyckte synd om dig där du gick ensam i din hage så hon tog dig med hem (ägaren gillade idén). En envis liten kille som gick bitvis på bakbenen hem till oss men vilken kompis du blev till barnen. Julia lärde sig rida på honom och kallade honom som sin. Jonna hade ett flertal små barn som kom hit och red på honom och alla älskade den härliga lille hästen. Mascot gillade inte att bli ensam i hagen när de andra hästarna var ute på en ridtur. Då protesterade han högljutt tills hans älskade Harpa åter var tillbaka i hagen.

Du fick sluta dina dagar i hagen bland dina kompisar Saeti och Harpa.

Nu Mascot slipper du din stela kropp och kan glatt galoppera på de ständigt gröna ängarna.

Sov i frid älskade lille vän och stora tårar rullar på våra kinder, det blir tomt att komma ut i hagen i morgon.

Förväl....